Med en son som älskar palmer nästan mest av allt här i livet (näst efter mamma, pappa och grodor) kunde vi inte åka iväg till Asien med mindre än ett löfte om att vi skulle ge oss ut på palmäventyr snarast möjligt. De sista veckorna innan vi kom iväg var hans längtan så innerlig att den var på gränsen till outhärdlig, i hans drömmar tog storartade planer form om om hur han skulle få ge sig ut i djungeln, klättra i palmer, leta frukter och plocka kokosnötter och leva det vilda livet. Han förberedde sig med att se filmer på Youtube om överlevnad i regnskogen och från stunden vi klev av planet i Kuala Lumpur frågade och bad han ungefär var femtonde minut de två första dygnen om sitt palmäventyr.
Att åka raka vägen till sen storstad kändes lite fel till en början, men Kuala Lumpur är faktiskt något så fint som en storstad uppsmälld mitt ute i regnskogen och nästan var man än befinner sig klämmer det gröna sig in. Mitt i stan finns små och stora områden regnskog bevarade så det var trots allt ganska lätt att planera för djungel och palmer.
Den tredje dagen var vi redo för KL Forest Eco Park som lockade med löften om riktig regnskog mitt i stan, härliga bilder av slingrande djungelstigar och hängbroar med Kuala Lumpurs vackra skyline mellan trädtopparna, fritt inträde och alldeles gratis att uppleva Malaysias natur city-style.
Alfred var sprängfylld av förväntan och vi andra gladdes över att få dela hans palmäventyr så besvikelsen blev total när det visade sig att parken var till största delen var avstängd. Avstängd på så vis att hängbroarna var avspärrade för underhåll, nästan varenda stig vi provade bara ledde fram till ett ”STOPP, underhåll pågår” och det mest bara kändes ödsligt och tomt. Vi irrade runt någon halvtimme medan vi försökte hålla humöret uppe men vi kom absolut ingenstans, hittade inget mer spännande än några lika förvirrade vandrare som vi och gav till slut upp i brutalvärmen.
Vi borde naturligtvis ha kollat dagens status och recensioner på Tripadvisor eller liknande, där kunde vi läsa i efterhand att andra haft liknande upplevelser som vi de senaste veckorna. Men man kunde också önskat någon liten notis om läget på hemsidan, en skylt vid entrén eller åtminstone vid början av de olika stigarna så man slapp trassla sig in bara för att behöva vända om och trassla sig tillbaka igen efter 200 meter.
KL Forest Eco Park är ett jättefint initiativ att bevara och göra regnskogen tillgänglig för stadsbor och turister och hade säkert varit fantastiskt om det varit i ordning, men för oss blev det en dunderflopp med många tårar, allmän familjehärdsmälta och löften om nya försök till palmäventyr som följd.
Lärdom: kolla alltid aktuell information om en aktivitet eller destination innan du lovar något eller ger dig iväg!
*
Desto gladare blev vi några dagar senare när vi fick vi en fin inbjudan att följa med en hemskolningsgrupp härifrån KL på Jungle School och hike genom regnskogen till ett vattenfall.
Fast det kändes lite skrämmande att ge sig iväg själv med barnen, John behövde stanna hemma och plugga, så kände vi på oss att det här var ett tillfälle till äventyr som vi inte ville gå miste om. Vi tackade ja, steg upp tidigt, gjorde matsäcksmackor och hoppade in i en Grab med ingenting mer än en liten bild från Google maps att navigera med. Chauffören var väldigt tveksam om han skulle hitta eller ens ville köra oss så långt bort från stan, han oroade sig verkligen över att köra en ensam mamma med barn ut i bushen och hur vi skulle få tag på en Grab tillbaka hem sen. Jag fick lov att kontakta See Ming, vår värd som bjudit in och ordnat så att vi fick följa med på den här utflykten, och kolla så det verkligen stämde innan han ville köra. Vi kom fram långt innan utsatt tid då vi skulle möta de andra och det var knappt att han ville lämna oss, han dröjde kvar så länge han bara kunde och frågade gång på gång om det var okej att han åkte därifrån. Till slut stod vi ändå där ensamma på en vitgrusad liten parkeringsplats mitt ute i ingenstans och väntade och väntade och väntade. Min telefon bestämde sig dessutom olämpligt nog för att strejka just som jag började tvivla på om vi verkligen var på rätt ställe och tyckte att jag behövde den som bäst. Det blev några pirriga minuter innan jag fick tag på våra djungelvänner som stod och väntade på oss 500 meter bort på en annan parkeringsplats. De lotsade oss rätt och när jag berättade att chauffören oroat sig och undrat hur vi skulle ta oss därifrån skrattade de och undrade detsamma. ”You’re very adventurous” menade de och jag kan lova att jag kände mig lite mer adventurous än vad jag önskade just då…
Men vilken lycka att vi följde med ändå. Det här var mer djungel än någon av oss kunnat drömma om och mer än vi någonsin skulle ha gett vår pojke på egen hand. Aldrig, aldrig hade vi kunnat hitta eller vågat följa alla dessa stigar utan sällskapet vi hade.
Vi vandrade genom tunnlar. Vi vadade i och över och längs med floden. Vi hoppade fram på stenar, klättrade över klippblock, kröp under grenar och trädstammar och balanserade på nedfallna träd.
Djup regnskog och djungel på riktigt.
Sann lycka för en wild boy. Och jag erkänner att jag kände mig skräckslagen emellanåt över att mina barn sprang långt framför mig, utom min kontroll, i denna enorma okända vildmark, men trygg ändå eftersom de var i sällskap av andra som känner regnskogen bättre än jag. Precis den friheten jag vill ge dem men aldrig hade vågat mig på det om vi varit ute på egen hand.
Vattenfallet var så fint och fridfullt. Vattnet precis sådär brusande och svalkande som man önskar efter en svettig och fuktig vandring, ljuden och grönskan omkring så kompakta som de bara kan vara i just en regnskog. Alfred var beredd att ta seden dit han kom och ville slänga sig i med kläderna på som de andra.
Efter vilopaus och simtur för den som ville vandrade vi över stock och sten och hela floden tillbaka igen. Vi stannade vid mynningen för att äta lunch och leka i ett par timmar.
Jag är så tacksam att vi fick följa med Yu Ling och hennes familj och hemskolningsvänner på Jungle School. De gör den här utflykten nästan varje vecka, de kan sin skog och bjöd på den bästa skoldagen med de trevligaste klasskamraterna, coolaste lärarna och det ultimata klassrummet!
Att ta sig hemåt blev också lite i äventyrligaste laget då det visade sig vara precis lika svårt att få tag på en Grab som chauffören tidigare hade förutspått. Jag kände mig redo att ge upp efter en halvtimme. Trettio minuter låter inte så långt, men det är det, jag lovar, när 10 minuter är absulut max-tid man vanligtvis behöver vänta på en Grab. Med tre utmattade barn i tryckande värme, bil efter bil som bara avbokar sin körning för att hämta upp och helt utan reservplan på hur man ska ta sig vidare så är 30 minuter verkligen jätte, jätte, jättelångt och jag kunde inte förstå varför vår värd inte nämnt något om detta. Turligt nog kom hela hemskolningsgänget till slut körande med sina bilar på väg hem och vi fick lift upp till vägen där det var lättare att få tag på en Grab.
*
Man kan aldrig få för många palmäventyr enligt Alfred, så vi gjorde ett nytt försök på city-jungle och begav oss till Taman Tugu, ännu en bit regnskog mitt i stan som bevaras och görs tillgänglig för allmänheten.
Taman Tugu är både större än KL Eco Park, i bättre skick och precis lika gratis. Vid huvudentrén finns ett fint ordnat matsäcksställe, gratis dricksvatten och rena toaletter.
Sedan väntar ett stort och fint nät av stigar som är ordentligt skyltade som gör att det är lätt och roligt att leta sig fram. Det finns gott om genvägar och allt är tydligt markerat så man kan välja hur långt man vill gå utan att gå vilse, man kan bara njuta och förundras över hur man kan vara mitt i urskogen och mitt i stan på samma gång!
Wilmer och Elvira tyckte det var alldeles för varmt för vandring och kände sig mätta på palmäventyr så de gick tillbaka till bänkarna vid entrén tillsammans med John efter bara en kort tur. Alfred och jag gick runt nästan hela längsta rundan fast det var drypande varmt och fuktigt.
Vi tyckte mycket om Taman Tugu men höjdpunkten för barnen var nog trots allt apflocken som kom emot oss på väg ut från parken. Det var lycka att få skåda sina första vilda apor och vi blev stående länge och tittade på dem.
*
På en skala på 1-10 får våra djungeläventyr följande poäng:
KL Forest Eco Park – 2 (tack vare sin potential)
Jungle School – 9 (10 om det inte varit för krånglet att ta sig hem)
Taman Tugu – 9 (kan inte mäta sig med Jungle School, men för att vara city-forest!)
Åh hjälp vilket äventyr! Och så modigt att ge sig av själv med barnen! Ser helt fantastiskt ut 🌴